Solidaritet: en analys

Jag har ägnat en hel del tankeverksamhet åt klassiska vänsterbegrepp de sista månaderna, som rättvisa och solidaritet. Idag tänkte jag komma med en analys av solidaritetsbegreppet.

Vad betyder solidaritet?

Själva ordet solidaritet, såsom ordet användes ursprungligen (såvitt jag kunnat förstå), tolkar jag som "medmänsklighet"/"empati". Det vill säga, att utan egennytta hjälpa andra människor (eller andra levande varelser) igenom svårigheter. Det är så jag numera använder solidaritetsbegreppet.

Hur används ordet solidaritet idag?

Inom frivilliga rörelser så används fortfarande solidaritet så som det är tänkt. Frälsningsarmén, kyrkans bymission, m.fl. organisationer, delar ut mat till hemlösa och narkomaner. Folk skänker pengar till offer för krig, svält- och miljökatastrofer (t. ex. offren för Tsunamin i Sydöstasien för två år sedan).

Inom politiken används dock, i regel, solidaritetsbegreppet på ett annat, och helt motsatt, sätt. Intressegrupper talar om solidaritet för att vinna fördelar åt sig själva. Norska, japanska och amerikanska bönder åberopar solidaritet för att upprätthålla jordbrukssubventioner och handelshinder gentemot tredje världen, och därigenom vinna, i mitt tycke orättvissa, konkurrensfördelar. Arbetarrörelsen åberopar solidaritet för att upprätthålla helt eller delvis stängda gränser och minimilönelagar/påtvingade kollektivavtalslagar, m.m., för att skydda sig mot konkurrens från utländsk/invandrad arbetskraft. Som jag ser det handlar denna användning av ordet solidaritet snarare om att vinna, eller behålla, privilegier.

Påtvingad/frivillig solidaritet

Ett val som inte görs frivilligt, utan medelst tvång, kan inte vara moraliskt, då individen inte har valt själv, utan myndigheterna (staten, etc) har valt åt individen. Om mina skattepengar går till u-hjälp så är det i sig inte solidariskt av mig, då det inte är jag, utan Norges storting som har beslutat om detta, och norska myndigheter som har verkställt detta. Jag har inte bestämt detta, och kan därför inte sägas ha handlat solidariskt. Ej heller kan norska staten sägas handla solidariskt, då det inte är solidariskt att dela ut pengar som man tilltvingat sig från någon (för ja, skatt är en form av rån).

Däremot, om jag frivilligt väljer att skänka mina egna pengar till svältande i Sudan, hemlösa i Thailand, eller tiggare i Oslo, så är det en solidarisk handling, då det är mitt eget beslut och mina egna pengar.

Solidaritet är sålunda beroende av äganderätten. Utan äganderätt kan det inte existera någon solidaritet.

Motiv: altruistiska eller egoistiska?

Denna frågeställning tänker jag inte lösa. Det är jag inte kompetent till. Men jag tror, personligen, att människor är komplicerade, och att vi drivs av en kombination av egoistiska och altruistiska motiv, och att de i vissa fall samspelar med varandra. Genom att skänka pengar, kläder, mat, eller vad det nu kan vara, så kan man i många fall känna en godhetskänsla. Då detta är en angenäm känsla, så kan det faktiskt vara en egoistisk handling att handla altruistiskt, vilket jag i sig inte ser något fel i, då en intelligent egoism är av godo, precis som en intelligent altruism också är.