Krönika i Skånska Dagbladet om sexköpslagen

Bassem Nasr skriver i Skånska Dagbladet om varför sexköpslagen bör avskaffas. Han påpekar att han personligen är konservativ, och aldrig skulle kunna tänka sig att varken köpa eller sälja sex, men att det inte innebär att han har rätt att pracka på sin uppfattning på andra. Läs Basrs krönika här. (Jämför detta med Adaktussons svammel.)

Adaktusson på fel spår

Lars Adaktusson slåss mot väderkvarnarna i Svenska Dagbladet, och skriver om olyckliga horor. Adaktussons artikel är ett exempel på den oheliga alliansen mellan kristen puritanism och radikalfeminism i den svenska prostitutionsdebatten.

Jag brukar ofta säga att "Sverige tar efter USA överallt där USA är dåligt", och det bekräftas här ännu en gång. Sverige har tagit efter USA:s narkotikapolitik, med "hårdare tag mot knarket". Men har det hjälpt? Det har bara gjort problemen större.

I USA är prostitution olagligt i de flesta stater (i Nevada är det dock lagligt), liksom i Sverige, och snart (sannolikt) även här i Norge.

Adaktussons artikel har dock föga med verkligheten att göra. På Adaktussons påstående att Petra Östergren skulle tala för "de lyckliga hororna" svarar (fd) sexsäljerskan Isabella Lund på sin blogg att hon inte är lycklig, och att det beror på horstigmat och den svenska politiken och debatten. Hon påpekar att organisationer som ROKS blandar äpplen och päron. Läs Isabellas bloggpost här.

Blogge konstaterar att debatten som vanligt bara handlar om sexsäljande kvinnor. Det faktum att det finns män som säljer sex nämns inte med en stavelse i Adaktussons artikel. Blogges post finns här.

Louise P påpekar att den svenska debatten om "lyckliga" och "olyckliga" horor är relevant. Vem frågar sig om snickaren eller vårdbiträdet är lyckligt? Louise P:s bloggpost finns här.

Som jag skrev ovan har den svenska narkotikapolitiken motverkat sina syften, och detsamma gäller sexköpslagen. Tidigare kunde man komma åt människohandel med hjälp av torskar som vittnen. Idag är dessa, av naturliga skäl, inte särskilt intresserade av att vittna. Ur smittspridningssynpunkt är också den svenska lagen helt sinnessjuk. Jag läste om ett fall i Göteborg med en hiv-positiv kvinnlig sexsäljare (för alla sexsäljare är inte kvinnor, Alexander Bard har också sålt sex), och om sexköp hade varit lagligt hade det varit betydligt enklare att kunna få hennes kunder att ge sig tillkänna för att låta sig testas. Men vem vill erkänna sig ha begått ett lagbrott?

Dessutom, och kanske det viktigaste, den svenska lagstiftningen har fått prostitutionen att flytta under jorden. Den gör de mest utsatta i branschen helt beroende av hallickar.

Den svenska debatten dras med många orealistiska målsättningar. En sådan är visionen om det narkotikafria samhället. Så länge det har funnits människor har de berusat sig på olika vis, och det kommer vi att fortsätta med. En realistisk politik inriktar sig istället på skademinimiering. En annan sådan orealistisk målsättning är målet om att bli kvitt prostitutionen. Det är inte utan grund som horan omtalas som "världens äldsta yrke". Prostitutionen finns där, den har alltid funnits, och kommer alltid att finnas. Även där är det rimliga målet att istället inrikta sig på skademinimering. Skademinimering kan bara nås genom en fullständig legalisering.

Vem i hela världen kan man lita på?

"Vem kan man lita på?" frågade sig Hoola Bandola band under proggens 70-tal. Sedan gjorde Magnus Uggla en cover.

Det är faktiskt en mycket bra fråga. Genom hela vår historia har vi serverats officiella sanningar. På medeltiden var Jorden platt, och universum kretsade kring vår hemplanet. Att säga emot var, minst sagt, förbundet med risker (vilket såväl Galilei som Jan Huss kunnat intyga, om de levat nu). Bibelns skapelseberättelse var detsamma som sanningen. Allt annat var otänkbart.

Så småningom, med upplysningen på 1600-talet, började en ny syn vinna terräng. Men det innebär inte att alla officiella sanningar försvann. Fortfarande har vi officiella sanningar. I största delen av västvärlden har växthuseffekten blivit till en sanning. I Sverige är vikten av skattefinansierad välfärd en sanning, när till och med finansministern försöker blidka LO.

Och så har vi det här med sexarbete: det är i Sverige en sanning att alla som säljer sex är offer, och alla som köper sex begår ett övergrepp. Att köpa sex är våldtäkt, enligt rådande radikalfeministiska och puritanska normer (här ser vi för övrigt en oroande allians mellan radikalfeminism och kristen puritanism). Den som säger emot blir tystad och motarbetad.

När Galilei hävdade att Jorden kretsade kring Solen blev han motarbetad, och bannlyst. När Jan Huss ifrågasatte rådande religiösa sanningar blev han bränd. Charles Darwin blev förlöjligad, och än idag är hans teorier djupt kontroversiella i stora delar av "frihetens hemort" här på Jorden, och får inte ens läras ut i flera amerikanska delstater. Här i Sverige får inte sexarbetaren Isabella Lund komma till tals i media. Därför tycker jag att så många som möjligt bör läsa hennes blogg, Att arbeta som eskort, för hon har viktiga saker att säga oss. Saker som hon vet mer om än de journalister som utan kunskap avfärdar och tystar henne.

Bloggen uppdateras ofta, så jag rekommenderar er att gå in där varje dag. Dessutom vill jag även rekommendera LouiseP:s blogg Frihetspropaganda, och hennes medierapporter om mediernas roll i befästandet av könsmaktsperspektivet och hennes analys av förra årets vårs debatt om prostitution.

Vem kan man lita på? Inte medierna och politikerna i alla fall!