Vem i hela världen kan man lita på?

"Vem kan man lita på?" frågade sig Hoola Bandola band under proggens 70-tal. Sedan gjorde Magnus Uggla en cover.

Det är faktiskt en mycket bra fråga. Genom hela vår historia har vi serverats officiella sanningar. På medeltiden var Jorden platt, och universum kretsade kring vår hemplanet. Att säga emot var, minst sagt, förbundet med risker (vilket såväl Galilei som Jan Huss kunnat intyga, om de levat nu). Bibelns skapelseberättelse var detsamma som sanningen. Allt annat var otänkbart.

Så småningom, med upplysningen på 1600-talet, började en ny syn vinna terräng. Men det innebär inte att alla officiella sanningar försvann. Fortfarande har vi officiella sanningar. I största delen av västvärlden har växthuseffekten blivit till en sanning. I Sverige är vikten av skattefinansierad välfärd en sanning, när till och med finansministern försöker blidka LO.

Och så har vi det här med sexarbete: det är i Sverige en sanning att alla som säljer sex är offer, och alla som köper sex begår ett övergrepp. Att köpa sex är våldtäkt, enligt rådande radikalfeministiska och puritanska normer (här ser vi för övrigt en oroande allians mellan radikalfeminism och kristen puritanism). Den som säger emot blir tystad och motarbetad.

När Galilei hävdade att Jorden kretsade kring Solen blev han motarbetad, och bannlyst. När Jan Huss ifrågasatte rådande religiösa sanningar blev han bränd. Charles Darwin blev förlöjligad, och än idag är hans teorier djupt kontroversiella i stora delar av "frihetens hemort" här på Jorden, och får inte ens läras ut i flera amerikanska delstater. Här i Sverige får inte sexarbetaren Isabella Lund komma till tals i media. Därför tycker jag att så många som möjligt bör läsa hennes blogg, Att arbeta som eskort, för hon har viktiga saker att säga oss. Saker som hon vet mer om än de journalister som utan kunskap avfärdar och tystar henne.

Bloggen uppdateras ofta, så jag rekommenderar er att gå in där varje dag. Dessutom vill jag även rekommendera LouiseP:s blogg Frihetspropaganda, och hennes medierapporter om mediernas roll i befästandet av könsmaktsperspektivet och hennes analys av förra årets vårs debatt om prostitution.

Vem kan man lita på? Inte medierna och politikerna i alla fall!