Nu placerar sig
Norges regering återigen bland dem, som inte har förstått denna enkla sanning. Regeringen har bestämt sig för att gå NATO till mötes, och sända 150 soldater till Afghanistan, utöver de 532 norska soldater som redan är i Afghanistan (av än så länge 750 norska soldater som är stationerade utomlands).
I
Morgenbladet, intervjuas utrikesminister
Jonas Gahr Støre om detta. Jag citerar från intervjun:
Morgenbladet: "Er norsk opinion forberedt på at soldater kan bli drept i Afghanistan? Er regjeringen forberedt?"
Jonas Gahr Støre: "For hver person vi sender til et internasjonalt oppdrag må vi tenke gjennom dette. Nå må vi tenke gjennom det 150 ganger til. Men det finnes ikke, tror jeg, bedre trente og bedre forberedte soldater enn dem vi nå sender."
Just det, ja! Huruvida norska soldater är bäst i världen skall jag lämna osagt. Jag har även hört påstås att svenska soldater är bäst i världen, och det skulle inte förvåna mig om brittiska, amerikanska, polska och koreanska soldater också är "bäst i världen". Men det är inte min poäng. Poängen är att jag tvivlar starkt på att utrikesministern har tänkt igenom, 150 gånger om, huruvida det är värt risken att för det första sända ytterligare norska soldater (varav en del är så unga som 19 år) som kanonmat till Afghanistan, och för det andra om regeringen verkligen vill reta upp Mellanöstern ännu mer.
Ytterligare citat från intervjun:
M: "Men er Norge forberedt?"
JGS: "Det håper jeg vi ikke skal måtte teste. Men jeg tror svaret er ja. Vi må kontinuerlig kommunisere hva det vil si å ta på seg denne typen oppdrag. Men vi kan ikke bare sitte i Norge og si at vi er for fred. Å være for fred betyr at vi iblant må stille opp for freden ved å ta på oss denne typen oppdrag."
Det kanske inte är tillräckligt att sitta här uppe i norr och deklarera att vi är för fred, men det är en god början. Att skicka soldater till Afghanistan är inte en fredshandling, det är en krigshandling. Militära interventioner är minst sagt ett otyg, och det övergår mitt förstånd hur sådana saker kan kallas för att "stille opp for freden". Vad regeringen kan göra, och som den skulle få mitt stöd för, vore att öppna gränsen för afghanska flyktingar. Regeringen skulle kunna begära utträde ur NATO (som Morgenbladet har föreslagit på ledarplats*) och låta Bush utkämpa sina egna strider.
Som skattebetalare gillar jag verkligen inte att finansiera den sortens statsterrorism som Norges regering med detta ägnar sig åt, och jag gillar ännu mindre hur regeringen med detta ökar risken för terrordåd i Norge.**
*Morgenbladet föreslår istället en tätare säkerhetspolitisk allians med EU, vilket jag naturligtvis inte stödjer.
**Jag säger inte att terrordåd är berättigade, oavsett om de begås av privatpersoner (t. ex. UNA-bombaren), organisationer (t. ex. IRA, ETA, PKK, Hamas, Sternligan, Al-Qaida, etc) eller stater (t. ex. USA, Storbritannien, Egypten, Turkiet, Israel, Pakistan och Norge). Två fel gör som bekant inte ett rätt. Att framprovocera terrordåd är dock fortfarande idiotiskt.
Labels: Jonas Gahr Støre, Norges regering, terror, utrikespolitik
