Nya Zeeland förbjuder politisk satir

Det här är helt sanslöst. Nya Zeeland förbjuder politisk satir. (Via Wille på Ministry of Truth.) Tyvärr säger det alltför mycket om vår tid.

Adjö, yttrandefrihet - Orwell hade rätt

"If liberty means anything at all, it means the right to tell people what they do not want to hear" -George Orwell.

Om du inte har läst "1984" av George Orwell så borde du göra det. Av alla böcker jag har läst (inklusive Atlas Shrugged av Ayn Rand) så är det ingen bok som utgjort en större aha-upplevelse för mig, när det gäller hur staten förtrycker och kontrollerar folket.

De senaste dagarnas utveckling kring the Pirate Bay får mig att tänka på 1984. Dagens Nyheter skriver om hur the Pirate Bay kan stoppas. Enligt artikeln så hävdar polisen att det förekommer barnpornografi på the Pirate Bay. Detta är naturligtvis, som Louise P påpekar på sin blogg Frihetspropaganda:

"Det är förstås bara bullshit och makten som bortförklarar sig för att de vill komma åt fildelningen." Louise demonstrerar detta genom att posta en länk på vad hon funnit genom att söka på "hentai lolicon".

Oscar Swartz kallar detta för "Polisens hämnd mot Pirate Bay" och påpekar att det inte förekommer barnpornografi "på Pirate Bay" mer än det förekommer "på Google". En mycket bra kommentar. Visst går det att finna barnporr via Pirate Bay och Google, men det går att sända barnporr med traditionell snigelpost också. Bör rikspolisstyrelsen förbjuda Posten att distribuera post också? Man kan även fråga sig varför polisen ger sig på Pirate Bay men inte Aftonbladets chattsidor? Det tråkiga är, att så fort man ropar "barnporr" så upphör all tankeverksamhet, och ingenting kan längre ifrågasättas. Rikspolisstyrelsen har här kunnat agera domare, jury och bödel. Utan förundersökning eller rättsprocess kan rikspolisstyrelsen stoppa yttrandefriheten.

Blogge skräder heller inte orden, och skriver om hur Sverige blev en diktatur.

Vi lever i en mörk tidsålder, och jag frågar mig: "Vad hände med upplysningen?". Det som pågår nu är väl i det närmaste en nedsläckning (ett begrepp myntat av Per Bylund och som förklaras här). Upplysningsidealen sätts på undantag gång efter gång. Jag må låta som en konspirationsteoretiker, men hur kan man inte bli konspirationsteoretiker i en tid som denna? När det inte längre räcker med att komma viftandes med al-Qaida som ursäkt för diverse frihetsinskränkningar (om nu al-Qaida överhuvudtaget existerar!), då tar makten till "barnporr", för ingen vill ställa sig upp och protestera mot rättsövergreppen då. Det kan tas till intäkt för att man skulle vara för barnporr, allmänt opålitlig, skum, pervers eller har en dold agenda.

Min agenda är ingen hemlighet: stat, storföretag och myndigheter skall ge fan i internet. Information wants to be free! Jag är förvisso inte naturrättsförespråkare, men utan yttrandefrihet blir världen en olidlig plats, vilket kan demonstreras med länder som Sovjetunionen, Afghanistan under Talibanerna (som för övrigt för stöttades och sedan motarbetades av USA, allt eftersom vad som var USA:s intresse), Nordkorea, och dessvärre, i allt högre grad även den (relativt) sekulära Västvärlden.

Upplysningsidealen frambringade den klassiska liberalismen, och en civilisation utan motstycke. Visst finns det många svarta fläckar på Västvärldens sköld, och jag försvarar givetvis inte det, vilket regelbundna läsare av min blogg torde känna till. Men dessa fläckar beror inte på upplysningen, utan snarare andra tankegods, som antingen lyckats överleva upplysningen, eller skapats som motreaktion mot den (som fascismen och statssocialismen).

Världen är galen, och jag vill hoppa av! Men eftersom jag inte kan det så kommer jag att fortsätta att tjata om det miserabla tillståndet för yttrandefriheten i en västvärld präglad av terrorbekämpning, krig mot narkotika och kriminalisering av informationsspridning (läs: nedladdning). Jag säger som Torgny Segerstedt när han skrev sina berömda ledare mot nazismen: här skall tjatas.

För övrigt, innan jag slutar, lite passande läsning om hur "ignorance is strength".

Yttrandefrihet

Jag är för yttrandefrihet. Min hållning till yttrandefriheten kan närmast sammanfattas med det citat som brukar tillskrivas Voltaire: "Jag hatar det du säger, men jag kommer med mitt liv att försvara din rätt att säga det".

Med detta som utgångspunkt försvarar jag såväl Jyllands-Postens som en viss iransk tidnings rätt att trycka muhammedkarikatyrer respektive förintelsekarikatyrer. Jag försvarar även ungdomspolitikernas i Dansk Folkepartis ungdom rätt att förlöjliga profeten Muhammed, och Berlinoperans rätt att sätta upp den Mozartopera som innehåller scener som visar avhuggna huvuden av Jesus, Muhammed och Buddha. Jag försvarar även boktryckarnas rätt att trycka verk av Karl Marx, Mao Zedong, Milton Friedman, Ayn Rand, Fredrika Bremer, Henrik Ibsen, August Strindberg, Søren Kierkegaard, Greve Lev Tolstoj, och Väinö Linna, samt bokhandlarnas rätt att sälja, och bokköparnas rätt att köpa dessa verk.

Det betyder inte att jag gillar, eller försvarar allt som skrivs, yttras eller trycks. Mycket av allt som trycks är dynga. "90% of everything is crap" som någon klok person lär ha sagt.

Men varken jag, du, den norske kirke, staten Iran, George W. Bush, eller någon annan har rätt att diktera vad andra skall få säga, skriva eller trycka. För ingen har den rätten.

För vem kan vi anförtro rätten att vara tankepolis?

Statligt påbjuden historieskrivning

I Turkiet är det olagligt att prata om folkmordet på armenier. I Frankrike är det sedan i torsdags (12 oktober 2006) förbjudet att förneka samma folkmord. I Tyskland och Österrike är det förbjudet att förneka förintelsen.

Jag är inte historierevisjonist, i alla fall inte när det gäller judeutrotningen och folkmordet på armenier.

Men staten skall inte skriva historien, det skall historikerna göra. Om vi låter staten definiera sanningen, då är vi illa ute.