Marknadshyror är bra!

Jag flyttade från Karlstad till Oslo för snart ett år sedan, och har erfarenhet av hyreslägenhetsmarknaderna i både Sverige (Södertälje och Karlstad) och Norge (Oslo). I Sverige styrs hyressättningen av bruksvärdesprincipen. I Norge råder fri hyressättning. Dock existerar besittningsskydd, så man kan inte bli vräkt hur som helst. Som säkerhet begär därför hyresvärdarna en deposition, oftast mellan en och tre månadshyror, som återbetalas när man flyttar.

När jag har sökt lägenhet i Sverige har jag mötts av köer, och tilltänkta hyresvärdar har begärt uppgifter om inkomst, hur länge jag varit anställd och vilken anställningsform jag har haft, telefonnummer till arbetsgivare och tidigare hyresvärdar. Dessutom har i stort sett alltid en kreditkontroll gjorts.

I Norges huvudstad Oslo har jag gått ut på internet och läst bostadsannonser, ringt upp annonsörerna och avtalat tid för visning. Det har inte varit några köer, och hyresvärdarna har inte begärt några uppgifter om inkomst, anställningsform, arbetsgivare eller tidigare hyresvärdar, och inga kreditkontroller har gjorts. Det enda de har frågat är om jag kan betala depositionen och hyran, och när jag har svarat ja, så har de nöjt sig med detta.

Utifrån mina erfarenheter från hyreslägenhetsmarknaderna i två mellanstora städer i Sverige, med hyresregleringar, och Norges största stad, utan hyresregleringar, så upplever jag det som mycket enklare och smidigare att få tag i en bostad i Oslo (som ändå är huvudstad med stor inflyttning) än i Karlstad och Södertälje.

Marknadshyror är bra, och Oslo är ett bevis på det. Om Sveriges regering vill göra någonting åt landets kroniska bostadsbrist, föreslår jag ett avskaffande av hyresregleringarna.

Hyresregleringar och korruption

Från ekot:

"I Hällefors väntar tuffa hyresförhandlingar. Det kommunala bostadsföretaget vill höja hyran med 10 procent, det berättade SR Örebro förra veckan. Nu kommer det uppgifter om att de personer som ska förhandla för hyresgästernas del, kan stå i tacksamhetsskuld till det kommunal bostadsbolaget."

Det handlar om en resa till Paris, som det kommunala bostadsbolaget har bjudit hyresgästföreningsrepresentanter på. Snacka om solklart fall av bestickning!

Så går det när man har hyresregleringar. Jag föreslår en omedelbar omställning till marknadshyror i Sverige.

Låt mig göra en liten jämförelse av mina erfarenheter av hyresmarknaden i Karlstad (ca 50 000 invånare i staden, 80 000 i kommunen, 100 000 i Karlstad med kranskommuner) respektive Oslo (ca 600 000 invånare i staden, 1 miljon i stor-Oslo). I Karlstad, där svensk hyresreglering, i form av bruksvärdesprincipen, råder, ville hyresvärdarna ha uppgifter om min inkomst, typ av anställning (hel/deltid, fast/tillfällig anställning, etc), telefonnr till arbetsgivare, osv. I regel gjordes också en kreditkontroll. I Oslo, där fri hyressättning råder, har ingen frågat efter inkomst, ingen har bett om nummer till arbetsgivare (de har frågat om jag jobbar, när jag svarat "ja" har de nöjt sig med det), inga kreditkontroller har gjorts.

Det enda de ber om i Oslo är en deposition. En deposition är ett belopp som betalas in som säkerhet, och som återfås när man flyttar ut, förutsatt att man skött sig, betalat hyran, inte vandaliserat lägenheten, etc. Orsaken till detta system misstänker jag är att vräkningar är reglerade i Norge.

Dock. Det faktum att marknadshyror råder i Oslo gör det lättare att finna en bostad i ett fint område för en låginkomsttagare (som jag nog måste anses vara, med norska mått mätta), än det var att få en bostad i ett slumområde i Karlstad, där hyresreglering råder.

Om Sveriges politiker vill göra någonting åt bostadsbristen, så vet jag vilken medicin som fungera. Inför marknadshyror nu!

Push and pull

It has now been a year since I decided to leave Karlstad and move to Oslo. I've said that I followed an impulse, which is not too far from the truth.

But it's not the whole truth, of course. Years ago, I learned about the "push and pull"-theory, when it comes to migration. Thinking about this theory today, I realized that it could be used to explain my migration from Sweden to Norway.

When millions of Europeans left Europe for America in the late 19th and early 20th century, some of the push factors were: poverty, religious oppression and lack of opportunities. Some pull factors were: free land for newcomers, religious freedom, and opportunities. The immigrants came in search of the American dream: life, liberty and the pursuit of happiness.

When thousands of Finns (among them my paternal grandparents) left Finland for Sweden in the 1950s, 1960s and 1970s they had their reasons. The reasons my grandparents have mentioned are: a currency without value and lack of decent housing in Helsinki, when they left in 1956. These were their push factors. In Sweden at that time, there were plenty of jobs and supposedly, better housing (which was not entirely true: my grandparents had to live in barracks for years). Also, my grandmother's parents already lived in Stockholm.

So, what about me? By October, 2005 (one year ago) I had been working for one and a half year as a telephone interviewer at a company called Norstat. I was working part-time (at best, 24 hours/week at that time), and I had been looking for other jobs, but I didn't find any. I was getting tired by the whole situation. This was my push factor.

I knew that a lot of Swedes were (are) working in Oslo, and by October, last year, I decided that I should leave. I decided, that I would leave Sweden before 1 March 2006, and so, I left 6 February 2006. The reasons for me to move were simple: more jobs and better pay. This was my "pull".

Of course, human action cannot only be explained by theories, since human beings got a free will, but in my case, the push and pull-theory seems to have some points.

Anarchy, institutions and big business

I don't doubt that government is helping big business at the expense of small business. I know many examples of that myself. One example is when IKEA decided to establish themselves in my old hometown, Karlstad. The city of Karlstad sold the ground to IKEA for 1 million SEK (which was way below "market value").

Other Swedish municipalities have been paying wages for big business employees for years when they've established themselves there, as a thanks for "creating jobs" in the area.Does small business get the same treatment?

No.And the result of this discrimination in favor of big business? In Hagfors, Sweden, there was a call center. The company didn't have to pay wages for the employees, the local Arbetsförmedling (government's employment agency of Sweden) did that for them for three years.

Guess what? After three years, the call center was shut down.So there is no question of whether government and big business are in the same boat ("Staten och kapitalet sitter i samma båt", for those of you who understand Swedish and have heard Ebba Grön).

But there is another question: In Anarchy, there will still be institutions, and there would be no (coercive) limits of how big a company can grow, right?So there would still be big business, although they would now have to be more efficient than the competition. Right?