How the state makes us less wealthy

Per Bylund and Michael S. Rozeff writes about how the state makes us less wealthy, through "invisible destruction", on LRC.

Solidaritet: en analys

Jag har ägnat en hel del tankeverksamhet åt klassiska vänsterbegrepp de sista månaderna, som rättvisa och solidaritet. Idag tänkte jag komma med en analys av solidaritetsbegreppet.

Vad betyder solidaritet?

Själva ordet solidaritet, såsom ordet användes ursprungligen (såvitt jag kunnat förstå), tolkar jag som "medmänsklighet"/"empati". Det vill säga, att utan egennytta hjälpa andra människor (eller andra levande varelser) igenom svårigheter. Det är så jag numera använder solidaritetsbegreppet.

Hur används ordet solidaritet idag?

Inom frivilliga rörelser så används fortfarande solidaritet så som det är tänkt. Frälsningsarmén, kyrkans bymission, m.fl. organisationer, delar ut mat till hemlösa och narkomaner. Folk skänker pengar till offer för krig, svält- och miljökatastrofer (t. ex. offren för Tsunamin i Sydöstasien för två år sedan).

Inom politiken används dock, i regel, solidaritetsbegreppet på ett annat, och helt motsatt, sätt. Intressegrupper talar om solidaritet för att vinna fördelar åt sig själva. Norska, japanska och amerikanska bönder åberopar solidaritet för att upprätthålla jordbrukssubventioner och handelshinder gentemot tredje världen, och därigenom vinna, i mitt tycke orättvissa, konkurrensfördelar. Arbetarrörelsen åberopar solidaritet för att upprätthålla helt eller delvis stängda gränser och minimilönelagar/påtvingade kollektivavtalslagar, m.m., för att skydda sig mot konkurrens från utländsk/invandrad arbetskraft. Som jag ser det handlar denna användning av ordet solidaritet snarare om att vinna, eller behålla, privilegier.

Påtvingad/frivillig solidaritet

Ett val som inte görs frivilligt, utan medelst tvång, kan inte vara moraliskt, då individen inte har valt själv, utan myndigheterna (staten, etc) har valt åt individen. Om mina skattepengar går till u-hjälp så är det i sig inte solidariskt av mig, då det inte är jag, utan Norges storting som har beslutat om detta, och norska myndigheter som har verkställt detta. Jag har inte bestämt detta, och kan därför inte sägas ha handlat solidariskt. Ej heller kan norska staten sägas handla solidariskt, då det inte är solidariskt att dela ut pengar som man tilltvingat sig från någon (för ja, skatt är en form av rån).

Däremot, om jag frivilligt väljer att skänka mina egna pengar till svältande i Sudan, hemlösa i Thailand, eller tiggare i Oslo, så är det en solidarisk handling, då det är mitt eget beslut och mina egna pengar.

Solidaritet är sålunda beroende av äganderätten. Utan äganderätt kan det inte existera någon solidaritet.

Motiv: altruistiska eller egoistiska?

Denna frågeställning tänker jag inte lösa. Det är jag inte kompetent till. Men jag tror, personligen, att människor är komplicerade, och att vi drivs av en kombination av egoistiska och altruistiska motiv, och att de i vissa fall samspelar med varandra. Genom att skänka pengar, kläder, mat, eller vad det nu kan vara, så kan man i många fall känna en godhetskänsla. Då detta är en angenäm känsla, så kan det faktiskt vara en egoistisk handling att handla altruistiskt, vilket jag i sig inte ser något fel i, då en intelligent egoism är av godo, precis som en intelligent altruism också är.

Bomben i LO

En bomb briserade nyligen i norska LO. Den briserade då Ingunn Yssen nyligen anklagade sin tidigare chef, tillika norska LO:s ledare, Gerd-Liv Valla, för mobbing. Detta kom fram efter att Yssen sagt upp sig från sin tjänst som internationell sekreterare i LO, och publicerat sitt uppsägelsebrev i Norges största kvällstidning, Verdens Gang (VG).

Efter att detta skedde har både TV och tidningar varit fulla av skildringar av Vallas auktoritära ledarstil, och hur hon har använt sig av härskartekniker. Ett antal anonyma Arbeiderpartipolitiker har uttalat sig i VG om hur svår Valla är att samarbeta med, men de har inte velat träda fram, då de fruktar att Valla kan sabotera deras politiska karriär. Hon lyckades ju förödmjuka Norges statsminister Jens Stoltenberg i samband med "sykelønnsbråket", då Valla satte stopp för regeringens planer på förändring av sjuklönesystemet. Nu har emellertid f.d. statssekreteraren, advokat Berit Reiss-Andersen gått ut offentligt och gett Yssen sitt stöd. Reiss-Andersen säger sig ha liknande erfarenheter från sin tid som statssekreterare hos Valla, då Valla var justitieminister.

Som utomstående vet jag naturligtvis inte vad som är sant, men utifrån mitt intryck av Valla så tvivlar jag inte på vittnesmålen om hennes auktoritära ledarstil. I likhet med flera kommentatorer så tycker jag att det är ironiskt att LO, som skall jobba mot mobbing på arbetsplatsen, har en ledare som själv verkar syssla med det. Valla har blivit kallad Norges mäktigaste person, och det har i praktiken verkat som om LO styr Norge, och LO har varit på kollissionskurs med ett av regeringspartierna, SV, flera gånger. (Intressant, med tanke på att Valla är "f.d. kommunist".) Om denna historia leder till att LO:s inflytande i norsk politik minskar, så är det väldigt bra.

Läs mer här , här, här, här, här, här, här, här, och Liberalerens kommentar här.

Försvarstal för en köttsmugglare

Liberaleren skriver om en man från Rogaland (västra Norge), som blivit tagen av tullen för köttsmuggling. Liberaleren föreslår också ett försvarstal, han hade kunnat använda sig av, när tullen stoppade honom. Läs mer här och här.

Norska tullen skall destruera köttet, upplyser NRK:s Østfoldsnyheter. Svenskt kött är tydligen livsfarligt. (OBS! Ironi.)

Norsk for svensker

En kollega visade mig ett kurshäfte, där det bland annat fanns en kurs i norska för svenskar. 10 lektioner för 1800 NOK. Den svensk som betalar 1800 NOK för 10 lektioner i norska är precis lika dum som "svenskevitsene" antyder...

Uvitende redaktør? (Innsender, send til Aftenposten)

Kommentar til redaktør Knut Olav Åmås' kommentar i Aftenposten 15 januar ("Konflikt er normalt, ikke galt"): Mange innsiktsfulle meninger, men kronikken ødelegges til stor del når Åmås skriver at ytringsfriheten er hotet av "militant nyliberalisme som vil gjøre økonomi til eneste målestokk på alle samfunnsområder". Dette som eksempel på illiberale krefter (sic!).

Jeg skjønner ikke hva Åmås snakker om? Hvet han overhodet hva han skriver om? Nyliberalisme betyr egentlig detsamme som klassisk liberalisme. Klassisk liberalisme står blandt annet for en uinskrenket ytringsfrihet. Jeg tror bestemt, at uten klassiske liberalere som John Locke, Thomas Paine, Mary Wollstonecraft og Voltaire, så hadde vi ikke hatt ytringsfrihet i det hele tatt!

Det virker som redaktør Åmås bruker venstresiden sin definisjon av ordet "nyliberalisme". Ifølge denne definisjon betyr "nyliberalisme" alt som venstresiden ikke liker, alt som ikke er definiert som sosialisme. På grunn av dette kunde Sveriges statsminister Olof Palme kalle Sørafrikas apartheidregime "nyliberalistisk". Helt sprøtt, selvfølgelig, da nyliberalisme/klassisk liberalisme står for individuelle rettigheter, uten hensyn til rase, nasjonalitet, religion, kjønn, etc. Bør ikke en debattredaktør ha lite større kunnskap om det han skriver om?

En utlännings syn på Sverige

En amerikansk (social)demokrat ger oss sin syn på Sverige på moderskeppet. Mycket läsvärt, och alltför träffande.

Liberaleren vänder upp och ned på ting...

Liberaleren skriver om den kommande valkampanjen i Norge (det är kommunval i år), hur Høyre försöker vinna väljare, och varför marknadsföring av politik är värre än marknadsföring av sex.

Framtidsplaner

Igår anmälde jag mig till en "truckførerkurs", som skall vara en bit utanför Oslo, 26/2-2/3. 3500 NOK, inklusive allt, skatt, kursmaterial, dokumentation, rubbet. Efter det får jag ett "truckførerbevis" (truckkort på svenska), och sedan skall jag skaffa jobb på lager. Dessa jobb är löjligt välbetalda här i landet, och branschen skriker efter mer folk...

Högre kvalitet på statstelevision?

Det är många som säger, när man diskuterar felaktigheten med licensfinansierade TV-kanaler (t. ex. SVT, NRK och BBC), att SVT håller en högre kvalitet än kanaler som TV 3 och Femman.

Visserligen är smaken personlig, och objektivt bra TV låter sig följaktligen inte definieras, men jag tänker nu lägga mig platt och medge att det ligger någonting i att SVT är bättre än TV 3 (därmed inte sagt att allt är bra på SVT, eller att allt är dåligt på TV 3). Dessutom är inte heller jag så road av reklamavbrott mitt i filmer och TV-serier.

Men SVT:s högre kvalitet, enligt mångas (även min) mening, har en enkel förklaring, som inte beror på den statliga inblandninge, utan snarare trots denna inblandning. Tvångsindrivna licenspengar ger SVT mer pengar än reklamkanalerna, alltså har SVT råd med högre kvalitet.

Samma sak kan sägas om betalkanaler som Canal+, som kan sända kvalitetsfilmer dygnet runt, på grund av att deras kunder betalar för det (i detta fall dessutom frivilligt). Eller, för att använda ett utländskt exempel, så gäller detta även den amerikanska betalkanalen HBO, som bland annat visat/visar "Oz", "Sex and the City", "Sopranos" och "Six feet under".

Det är en enkel sanning: kvalitet kostar.

Blåhvitrød kaviar! (Innsender, send til VG)

Jeg så kommentarene i VG den 10 januar vedrørende

Stabbur-makrellens utflagging til mitt fødselsland
Sverige (Jeanette, Oslo, og "NO(R)WAY"!). Det dreier
seg jo ikke om å forandre oppskriften! Kalles kaviar,
det mest svenska som eksisterer, har vært norsk i
flere år, og har fremdeles den samme smaken som innen
kaviaren ble "norsk statsborger". Når det gjelder
makrellen er det i tillegg samme bedrift som
produserer produkten, den eneste forandringen er at
produksjonen flyttes til Sverige. Slapp av.

Johan, Oslo

Publisert i VG 17 januar 2007.

Anarchists or statists?

Per Bylund recently published an article on strike-the-root on the statist mindset of (many) anarchists. Because, as a matter of fact, a lot of self-declared anarchists are actually statists, or, in Bylund's words, pseudo-statists.

Bylund uses the example of Mikhail Bakunin, who wanted to turn over the means of production in the hands of worker's federations, who in turn would be parts of higher federations, all the way up to a global federation. Like Bylund points out in his excellent article, what is this if it is not a state?

There are "anarchists" who talk about anarchist police and anarchist courts. I have debated too many times with one of them, on Bylund's forum, giving me the "proper definition of anarchy", which, if I remember correctly, is an egalitarian society without hierarchies. When I have argued against this, arguing that anarchy above all means a society of free individuals, making their own choices, receiving the fruits of their labor, and taking responsibility for their own actions, and where free individuals can enter any contract of their own choice, as long as they do not initiate force or fraud against a third party, I have been told, by this specific self-declared anarchist, that my ideology is not anarchism, but plutarchism, since my ideology involves a market, and markets per se, it has been claimed by this person dozens of times, creates hierarchies, and thus it cannot be anarchy.

I do not agree with those. First of all, a free market contract does not in itself create a hierarchy. Both (or all) parties in a free market contract depend on each other's free choices, and they are all free to cancel the contract. There is no hierarchy here. I have also been told that markets create inequality.

Well, this may be true, that is only because different people value different things, and some will produce more wealth than others, and thus rightly earn more of it. There will of course never be a perfect justice, enabling everyone with the exact same chances from birth, since this is an impossibility. Some people have rich parents, some people have poor parents. Some people are good at soccer, some (like me) are not. But there is no better solution than a free market, because on a free market, there are opportunities for everyone, and there will be people and institutions willing to invest in talent.

What those "anarchists" fail to understand, is that anarchism is not, unlike e.g. socialism and fascism, a system, but an anti-system. Anarchism is not about how everyone will live (voluntarily or not) in the same utopia. Anarchism is about freedom, and letting everyone make their own choices, reap the benefits from them, and take the full responsibility of them. It is not about forcing your ideals upon others.

I am convinced that in anarchy, there will be both private and collective property, there will be private companies with bosses and employees, there will be self-employees, there will be cooperatives, there will be insurance companies and insurance associations, there will be religious societies and atheist societies, and there will be voluntary socialist societies, and there will be lots of other kinds of societies, that I cannot think of right now.

In an anarchistic world, there will be societal experimentation. However, there will be no social engineering. These experiments will consist of voluntary individuals who participate in them of their choices, and anyone of them will be free to leave when they choose to. Some of these experiments will prosper, some of them will fail.

There will be markets, free markets. No one will be forced to participate in the free market, but I believe that most people, including socialists, will do so voluntarily, when they feel they can gain something. Because, like any good economist (e.g. Ludwig von Mises or Murray N. Rothbard), I strongly believe that people respond to incentives.*

I call myself a free market anarchist, because I believe that a free market is a necessary outcome of a free society, not because I wish to force it upon anyone. That would not be very anarchistic of me.

*I am not claiming that I am a good economist.

Wages

On a free market*, the wage level will always be what the market decides. No union in the world can raise wages above the market level, and no employer in the world can pay less than it. The reason for this is that an employer that pays less, will not get employees enough, and an employer who pays more, will run out of business.

Wages cause heated discussions, and the reason for this is that most people are either wage-earners (like me) or wage-payers (like my employer). Wages are crucial to both wage-earners, who live by them, and wage-payers, who obviously pays them.

Most people fail, or refuse, to understand that the price of labor is just like the price of any other good or service bought and sold on the market, at least in a strictly economical point of view. Wages do not pop out of the sky** but depend on the price of the goods or services produced, and that price can only be set either voluntarily, by the market, or through force, by governmnent.

Do I need to remind my readers that the wages in the private, or semi-private, sector in general are higher than the wages in the public sector, in every country that I know of?

*Which is not what any country has today, although some countries, e.g. Singapore, get pretty close.
**Although many seem to believe that.

Marknadshyror är bra!

Jag flyttade från Karlstad till Oslo för snart ett år sedan, och har erfarenhet av hyreslägenhetsmarknaderna i både Sverige (Södertälje och Karlstad) och Norge (Oslo). I Sverige styrs hyressättningen av bruksvärdesprincipen. I Norge råder fri hyressättning. Dock existerar besittningsskydd, så man kan inte bli vräkt hur som helst. Som säkerhet begär därför hyresvärdarna en deposition, oftast mellan en och tre månadshyror, som återbetalas när man flyttar.

När jag har sökt lägenhet i Sverige har jag mötts av köer, och tilltänkta hyresvärdar har begärt uppgifter om inkomst, hur länge jag varit anställd och vilken anställningsform jag har haft, telefonnummer till arbetsgivare och tidigare hyresvärdar. Dessutom har i stort sett alltid en kreditkontroll gjorts.

I Norges huvudstad Oslo har jag gått ut på internet och läst bostadsannonser, ringt upp annonsörerna och avtalat tid för visning. Det har inte varit några köer, och hyresvärdarna har inte begärt några uppgifter om inkomst, anställningsform, arbetsgivare eller tidigare hyresvärdar, och inga kreditkontroller har gjorts. Det enda de har frågat är om jag kan betala depositionen och hyran, och när jag har svarat ja, så har de nöjt sig med detta.

Utifrån mina erfarenheter från hyreslägenhetsmarknaderna i två mellanstora städer i Sverige, med hyresregleringar, och Norges största stad, utan hyresregleringar, så upplever jag det som mycket enklare och smidigare att få tag i en bostad i Oslo (som ändå är huvudstad med stor inflyttning) än i Karlstad och Södertälje.

Marknadshyror är bra, och Oslo är ett bevis på det. Om Sveriges regering vill göra någonting åt landets kroniska bostadsbrist, föreslår jag ett avskaffande av hyresregleringarna.